Isabel är inte som alla andra barn. Men i det här väntrummet liknar alla andra barn Isabel. Jag får en glad överraskning när vi kliver in, skriver Susanna Lalanda Rydh i en ny krönika.
En gång vaknade jag ur en dröm och undrade vem det var som levde mitt liv. Jag såg mitt hem, mitt särskilda barn och allt som omgav mig och undrade var jag var. Jag tror att det var mitt gamla jag som undrade vad som hänt, skriver Susanna Lalanda Rydh i en krönika.
- Säger du en gång till att jag inte ser, så moonar jag på torget!!!
Cp-skadad, rörelsehindrad, synskadad. Handikappad. Dessa ord är jag uppvuxen med, skriver Linda Åkesson i denna krönika om konsekvenserna av att göra en stor grej av barns funktionsnedsättningar.
Min värld har vänts uppochned, gränserna mellan arbete och fritid har suddats ut och gud ser nog inte på mina arbetstider med blida ögon. Visst är jag till yrket sjukgymnast men jag är även föreläsare, ekonom, marknadsförare, städare, försäljare, VD och CP. Min tidräkning är ur led, för i min almacka saknas den 25:e vissa månader. Jag är enmansföretagare och älskar det, nästan jämnt, skriver Håkan Svensson i denna krönika.
Jag bär på en bröstcancergen (BRCA1), vilken ger mig en 60-85-procentig risk att utveckla bröst- och äggledarcancer. Många är kvinnorna i min familj som, till följd av denna gen, fått just cancer - vissa har överlevt andra inte. Nästan exakt ett år efter min sons bortgång, opereras mina bröst bort, skriver Linda Forshaw i denna nya krönika för Föräldrakraft.
När min son kommunicerar använder han stödtecken, gester och bilder. Under hans snart 30-åriga liv har jag kommit att fundera över "expertens" välmenande påstående att "som förälder är du expert på ditt barn och det är du som förstår honom bäst". Gör jag egentligen det? skriver Ann-Marie Stenhammar i denna krönika.
Tänk om vi hade vetat mer när vi fick vår sällsynta dotter! Jenny var vårt första barn. De la henne i en kuvös, med syrgas och sondslang, och började jakten på vad som var fel. Så skriver Karin Mossler i denna personliga berättelse om Jenny och den stiftelse som hon bildat till sin dotters minne.
Nästan ett år har passerat, sedan vår son lämnade oss. Den inplanerade resan över jul till Sunwings nya resort i Bang Tao, Thailand, ställdes in. Den var ju skräddarsydd efter dig, Tommy. Istället begav vi oss till staden där du föddes, berättar Linda Forshaw i en ny krönika om sin son.
Vi hade inte förväntat oss den vördnad thailändarna visade Tommy. Jag blev lycklig över deras förmåga att se honom, skriver Linda Forshaw i en ny krönika som handlar om en resa som familjen gjorde.
Snart har det gått två år sedan den där dagen då allt förändrades, sedan hela livet vändes upp och ner. Allt jag trott var sant omvärderades, skriver Ninnie Wallenborg.
Nu frågar jag mig, vad är det jag måste uppnå? Vad är det för resultat jag vill uppnå? Vilka typer av resultat är viktiga för mig? Jag ifrågasätter spökena. Jag försöker skapa nya röster som ger mig tillåtelse att lyssna på vad jag behöver, skriver Linda Forshaw i en ny krönika.
Att öppna en veckotidning när man befinner sig mitt uppe i svårmod, kan vara svårt. ”Andas, lev i nuet, ta en klass i yoga, umgås bara med personer som är positiva”, är uppmaningarna. ”Följ dessa råd så blir du lycklig!” Om det inte är tidningens budskap, så är det grannens eller någon näras. Det skriver Linda Forshaw i en ny krönika.
I takt med att månaderna har gått har jag blivit tryggare i min mammaroll och bättre på att ta plats. Min värld rasar inte samman om någon tror att assistenten är Liams mamma, då skrattar jag bara och säger; ”Nähä du, han är minsann MIN!”.
Så skriver Ninnie Wallenborg i denna krönika om att hantera och bemöta fördomar.
Vi börjar sakta landa i vår nya verklighet, ett liv utan vår Tommy. Vårt liv, vår vardag, har tyvärr normaliserats en hel del.
Jag inser sorgset att under våra nio år med Tommy, när vi upplevde en känsla av ett "vi-och-dem", så hade vi rätt. Det finns ett vi och det finns ett dem, men jag är chockad över hur stor klyftan verkligen är.
Så skriver Linda Forshaw i en ny krönika, några månader efter sonens bortgång.
Jag skrev i en krönika för ett tag sedan att vi aldrig kan bli en normal familj. En av mina första funderingar när du gått bort, var just detta – är vi en normal familj nu?
Så skriver Linda Forshaw i en ny krönika, hennes första sedan sonen Tommy avled, nio år gammal.
Linda Forshaws son Tommy avled den 1 mars 2009, till följd av blödningar i hjärnan efter en akut operation. Han blev 9 år gammal.
Lindas krönikor i Föräldrakraft har rönt stor uppskattning bland läsarna och resulterat i många tacksamma kommentarer från såväl andra föräldrar som professionella.
I samråd med Linda Forshaw publicerar vi här ännu en krönika, som hon skrev en vecka före sonens bortgång.
Kvinnan i spegeln framför mig, känner inte igen sig själv. När dök de vita hårstråna i tinningen upp? Var kommer ringarna under ögonen ifrån? Glömde jag Linda på akuten i förra veckan, eller lämnades hon på sjukhuset redan år 2000, dagen vi äntligen fick ta hem vår förstfödda son Tommy? I sin nya krönika skriver Linda Forshaw om konsten att sörja gamla drömmar och hitta nya.
”Normalitet? Går det att studera något som inte finns?”
Frågan ställdes till mig av en lärare när jag på en skola presenterade min forskning som handlade om föreställningar om normalitet i skolan.
Läs Åsa Bartholdsson krönika.
Jag vill ha en tjej.
Det säger Teo ofta - särskilt på vårarna. Då brukar han nämna namnet på minst tio tjejer som han är intresserad av. Men samtidigt säger han att han inte vet hur man gör.
Det skriver journalisten och författaren Gitta Magnell i en gästkrönika som handlar om sonen Teo, en ung man med autism.
Vi har fötts in i en tid där vi indoktrineras att tro att vi väljer våra liv, att vi styr hur det skall utformas. Vi växer upp och får höra att du är där du är för att du har valt att vara just där. Vi lär oss att livet skall vara på ett visst sätt och ser det inte ut så, är det upp till oss själva att se till att det blir så.
Det skriver Linda Forshaw i en ny krönika för Föräldrakraft.
Linda Forshaw startade leksaksföretaget TomTom i frustration över det dåliga utbudet av leksaker för barn med funktionsnedsättningar.
Här skriver hon en personlig artikel om sina möten med andra föräldrar på en RBU-konferens i april, då hon fastnade för citatet ”Alla människor har rätt till ett underbart barn, men samhället har inte rätt att avgöra vem som är underbar.”
