Gammal skåpmat som varken stoppar kostnadsökningen eller förbättrar kvaliteten. Jan Andersson (s), tidigare ordförande i LSS-kommittén, är inte nådig i sin kritik av förslaget till ny utformning av LSS.
Kommitténs slutbetänkande om LSS, lagen som stöd till vissa funktionshindrade, presenteras på fredag men EU-parlamentarikern Jan Andersson har redan gått ut med brett angrepp på förslagen.
- Det allvarligaste är att kommittén inte lägger förslag som hanterar de strukturproblem som finns och som bidrar till den kraftiga kostnadsutvecklingen för personlig assistans, skriver Jan Andersson i en debattartikel i Göteborgsposten.
| Relaterat: |
|---|
- Samma huvudman, kommunerna, borde ha ansvar för både LSS och socialtjänstlagen. Dessutom borde skillnaderna i insatsernas kvalitet minskas genom att socialtjänstlagen förbättras, menar Jan Andersson.
En sådan lösning skulle minska intresset för att ”komma in i LSS-lagens personkrets”. Men utredningen gör tvärtemot och tar sikte på ett totalt statligt huvudmannaskap för personlig assistans.
- Det leder helt fel, tycker Jan Andersson. Ett totalt statligt huvudmannaskap för LSS ger sannolikt kraftigt ökade kostnader. Kommunernas incitament för att allt fler personer ska tillhöra LSS skulle öka.
Systemet för utjämning av kostnader mellan kommunerna driver upp kostnaderna, enligt Jan Andersson.
- Kommuner med låga kostnader tvingas betala till kommuner med höga kostnader. Kommuner som har försökt använda socialtjänstlagen tvingas betala till kommuner som inte använt denna lag utan arbetat för att så många som möjligt omfattas av LSS, skriver Jan Andersson.
Jan Andersson var själv med om att utforma LSS men är nu orolig för att reformens legitimitet skadas.
- Min oro har inte minskat genom utredningens förslag, skriver han.
Kommitténs åtgärder för att komma till rätta med oseriös verksamhet anser Jan Andersson också vara alltför ”modesta”. Han menar att förslagen om tillstånd och tillsyn i 2005 års delbetänkande ”På de assistansberättigades uppdrag” skulle ge ett bättre resultat.
Jan Andersson nämner några bra saker i LSS-kommitténs förslag.
* Bedömningen ska bli mer enhetlig i olika delar av landet.
* Bättre daglig verksamhet för personer med psykiska funktionsnedsättningar.
* Ett tydligare barnperspektiv.
Här är Jan Anderssons personliga webbsajt
skriven av susanne bjorling, september 01, 2008
jag gilla verkligen din kritik .Jag har varit med om en stor olycka med en hast.idag sitter jag rullstolsbunden o har 5 barn ,ingen har lyssnat pa mig .bara tankt pa sitt har blivit nekad hjalp overallt for att jag kan prata o ata .jag lovar dig att jag gratit manga ganger.sa traffade jag en lakare han skrav in o fixade att jag kan uppehalla mig i spaniwewn under dom kalla manaderna.nu ar jag har o jag fullkomligt alskar det.men alla har inte den turen skulle villja bo i sverige ibland men vad ska jag gora med en ramp o ingen hjalp.ha det sa bra sta pa dig snalla aven for min skull
mvh \n Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den '> Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
et är väl bättre att höja lönena till assitenterna
Jag känner mycket stark avsky mot dessa besparingar som främst drabbar människor som inte kan försvara sig. Tycker att de politiker och andra som framarbetat detta borde skämmas. De skulle aldrig vilja spara på assistanstimmarna om de var deras egna anhöriga det gällde. Min mor har hafft LSS i 8 år nu 18 tim / dygn och troligen förlorar hon assistansen efter 2010. Hon kommer att bli fängslad i sin lägenhet och helt lämnat åt oss som familj att ta hand om henne, vi arbetar alla heltid och bor på andra orter. Hennes stroke drabbade främst minnet och närminnet vilket gör att hon kan vara en oerhört stor risk för sig själv. Det har hänt att hon lämnat lägenheten bara i samband med att assistenterna varit och handlat och sedan har hon inte hittat hem, Kaffebryggare, spis, kranar, ljus glöms dagligen bort i hennes vardag och assistenterna påminner henne och räddar därigenom hennes liv varje vecka. Hon är strokeskadad och har inget närminne, men kan klä på sig och äta själv. Således så klarar hon inte FKs hårda krav. Hennes sjukdomssympton har inte blivit bättre de senare åren utan bara sämre. Hon har fått stark diabetes och har större och större problem med sitt ena ben. Kan endast gå korta sträckor med rullatorn. Ändå vill våra kära politiker spara ner på hennes vård och assistans. Vart finns logiken i detta? Hur kan man sova på natten om man försörjer sig på att spara pengar på människor som min mor? Jag tror inte många förstår hur hårt samhällets allra svagaste kommer att drabbas av detta. Det är helt sjukt jag och hela familjen är fruktansvärt ledsna.
Jag var bara tvungen att dela med mig av mina känslor i detta ämne som jag känner så starkt för.
Mvh,
Deprimerad anhörig (Rikard Lehman)