Nästan ett år har passerat, sedan vår son lämnade oss. Den inplanerade resan över jul till Sunwings nya resort i Bang Tao, Thailand, ställdes in. Den var ju skräddarsydd efter dig, Tommy. Istället begav vi oss till staden där du föddes, berättar Linda Forshaw i en ny krönika om sin son.









Vi börjar sakta landa i vår nya verklighet, ett liv utan vår Tommy.
Vårt liv, vår vardag, har tyvärr normaliserats en hel del. 

”Normalitet? Går det att studera något som inte finns?”
Jag vill ha en tjej.
Vi har fötts in i en tid där vi indoktrineras att tro att vi väljer
våra liv, att vi styr hur det skall utformas. Vi växer upp och får höra
att du är där du är för att du har valt att vara just där. Vi lär oss
att livet skall vara på ett visst sätt och ser det inte ut så, är det
upp till oss själva att se till att det blir så.
Att få ett funktionshindrat barn innebär en stor omställning. Hur
sätter man punkt och går vidare? "Jag vet inte om jag har något bra
svar på den frågan, men jag har funderat på den. Om det, och lite till,
handlar min bok", skriver Fredrik Hjelm i denna krönika.
När man som svensk reser i andra länder får man ofta höra hur bra vi
har det i Sverige. Särskilt gäller det om man har en
funktionsnedsättning. Och ibland har de ju rätt. Men har vi det bra bara för att vår granne har det sämre?
Jenny Ström är en av Föräldrakrafts experter som kan svara på
läsarfrågor. Läs hennes en krönika om sina egna personliga
erfarenheter.
Det kan vara svårt att ta reda på vad ett yngre barn känner, tycker
eller vill. Men det går om vi vuxna är öppna och lyssnar på dem, skriver Barnombudsmannen Lena Nyberg i en krönika i Föräldrakraft.
Det är jag som är mormor i familjen, mormor till två underbara ungar som båda har funktionsnedsättningar.




et är väl bättre att höja lönena till assitenterna






