Jag är övertygad om att det finns många sätt på vilka Mikael Anderssons bok "Armlös, benlös men inte hopplös" kan fånga en läsares uppmärksamhet. Bokens förord satte klorna i min.
När jag läser den allra första meningen inser jag att den föreställning jag gjort mig om innehållet är dåligt grundad. Som om dylika berättelser kunde finnas i överflöd. Som om närmast ofattbara levnadsöden gick att tjata sönder.
Fredagen den 11 september kl 13.00 finns Mikael på plats på Föräldrakraftscenen på Ett Bra Liv (Stockholmsmässan). Mikael kommer att prata om många frågor som är intressanta både för föräldrar och ungdomar. Inte minst relationen till sina egna föräldrar.
En annan fråga som Mikael brinner för handlar om hur viktigt det är att "tänka nytt" och inte ge vika för omvärldens ofta starka uppfattningar. Själv fick Mikael i många år kämpa med att använda obekväma proteser, som aldrig kom att fungera bra för honom själv. Det var först när han struntade i experterna och valde sin egen väg som han fick hjälpmedel som fungerade. Och det är den principen han fortfarande lever efter - för att ta sig förbi alla hinder måste man våga välja väg själv.
Att man ofta har mer resurser än vad man tror, är ett av Mikaels levnadsregler. Men för att förverkliga resurserna behövs motivation. I sin föreläsning kommer Mikael att avslöja vad det är som driver honom framåt - och vad det är som är viktigast för att skapa en fysisk och mental hälsa på toppnivå. /VB Framför mig ännu en människa med en järnvilja motsvarande den som skymtar hos några av de idrottare jag haft förmånen att intervjua. Framför mig ännu en saga om och av en person som aldrig skulle tillåta sig att ens tänka tanken att ge upp. Framför mig en bok skriven av en person som förvisso förmår inspirera och motivera personer i sin omgivning, men som jag likväl har svårt att identifiera mig med. Hans vilja är för stark och de hinder han övervinner för stora för att vetskapen om dem ska kunna hjälpa mig i de, i jämförelse futtiga, utmaningar som väntar mig.
I värsta fall kommer läsningen ge mig en känsla av att vara otillräcklig, trots mina armar och ben och min fullt dugliga syn och hörsel.
Så tänkte jag.
Men den text jag möter är inte den text jag väntat mig.
Från första sidan hörs en röst som talar om svaghet. För mig fungerar det talet som en invit och dörröppnare. Det närmast ofattbara blir med ens möjligt att i någon mån förstå. Jag vill läsa mer, och gör det. Nu råder jag dig att göra likadant.
Jo, just det, den första meningen: ”I skolans idrottsundervisning i tredje klass bestämde jag mig för att ge upp.”
Vi vet att Mikael Andersson inte gjorde det.
| < Föregående | Nästa > |
|---|
är säger lagen att 5% av alla arbeten inom den statliga/kommunala ...
. Frågan är bara nu hur man kan använda denna undersökning i arbetet för att öka vidsyntheten hos arbetsgivarna och få den att inse att funktionsnedsättning faktiskt ÄR ...
Dels ger den oerhört myvket kunskaper UNIKA sådana, tiderna har ju tack och lov blivit bättre men många har inte samma kraft som Mikael att tro på sig själv o behöver nog denna upplysning on ALLAS inneboende KRAFTER o plocka fram dessa!!
Rekommenderar varmt att läsa! Sinikka Naumanen Författare o Föreläsare om Panikångest mm.Har givit ut böckerna "HÄXKITTELN" 05 mina egna ord om panikångest samt "Vem ska ta ANSVAR?"