I onsdags slog Sofia Tedsjö, jurist på Confrere Juristbyrå, larm om att Försäkringskassan har infört en ny tuffare bedömning av vem som har rätt till personlig assistans.
| Relaterat: |
|---|
På Försäkringskassan håller man med om att personer som idag är assistansberättigade kan förlora assistansen eller få färre timmar.
- Vi vill inte uttrycka det som att vi har en ny striktare bedömning, men i många fall har bedömningarna varit alltför vidlyftiga, säger Tomas Sundberg, försäkringsspecialist på Försäkringskassan.
Han är en av upphovsmännen till det interna meddelande som gått ut till Försäkringskassans alla LSS-handläggare. Meddelandets syfte är enligt Tomas Sundberg att förtydliga vilka regler som gäller så att bedömningarna blir lika över hela landet.
En effekt av det interna meddelandet blir att alltför ”vidlyftiga” bedömningar av assistansbehovet stoppas.
- Syftet är att få rättning i ledet, säger Tomas Sundberg.
Det som påverkas av meddelandet är framför allt hur man bedömer behovet av assistans i samband med måltider.
-Vi har sett att man inte har varit likformig när det gäller att räkna tid för hjälp med måltider. Det har varit relativt vidlyftigt. Vi kan inte stillatigande åse detta. Vårt uppdrag är att tolka och beskriva hur regelverket ska tillämpas.
Enligt Försäkringskassans interna meddelande ska hjälp i samband med måltid endast räknas in om den assistansberättigade inte kan äta själv. Om personen klarar av att inta måltiden själv har han eller hon inte heller rätt till assistanstimmar för att förbereda eller avsluta måltiden.
- Vårt interna meddelande har tagits emot positivt av handläggarna på Försäkringskassornas kontor. ”Vi behöver det här”, tycker de, säger Tomas Sundberg.
Även kommunernas handläggning av assistansärenden påverkas av Försäkringskassans tolkning av reglerna (om assistansbehovet inte överskrider 20 timmar per vecka handläggs det av kommunerna).
- Vi har inte skickat ut vårt interna meddelande till alla kommunala handläggare men Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har fått meddelandet och har också fått lämna synpunkter på utformningen, säger Tomas Sundberg.
Han är lite förvånad över att reaktionerna inte har varit starkare än de varit hittills:
- Vi hade väntat en reaktion, men den har inte varit så stor hittills, säger han.
Oavsett vilket syftet var med Försäkringskassans interna meddelande blir resultatet sannolikt att assistansen dras ned eller stoppas för ett antal personer. Men Tomas Sundberg förnekar att Försäkringskassan gör detta för att minska kostnaderna.
- Vi har inga ekonomiska incitament i detta, vi vill endast få en rättvis och likformig bedöming.
Är det fel att vara ”vidlyftig” när det gäller assistans till de som har stora funktionsnedsättningar?
- Vi är skyldiga att gripa in. Det är vår uppgift att ge ut föreskrifter och allmänna råd. Om vi inte griper in kan vi få kritik av regering och riksdag för att vi är släpphänta.
Tar ni hänsyn till att det kan bli en chock för assistansberättigade som förlorar den hjälp de har vant sig vid?
- Det är viktigt för våra handläggare att man motiverar och förklarar besluten men ibland kommer förklaringen helt enkelt att vara att ”vi tidigare har tillämpat reglerna på fel sätt”.
Du är inte rädd att er nya tolkning av reglerna kan gå för långt?
- Det är jag inte alls orolig för utan jag litar på handläggarnas kompetens. Vi har inte heller sagt att förändringen måste ske inom en viss tidpunkt utan det kan ske successivt. Det är speciellt viktigt vid nya ärenden att bedömningarna blir korrekt.
- Jag förstår att det kan bli smärtsamt om man har haft assistans under lång tid och plötsligt får veta att man inte har rätt till det, men vi säger inget om att detta är bråttom.
I andra sammanhang har Försäkringskassan dock betonat att assistansbeslut måste omprövas efter två år.
- Även när det gäller tvåårsreglen för omprövningar har rutinerna ”slirat”, säger Tomas Sundberg som räknar med en skärpning även här.
Nu väntar många med spänning på domstolsavgöranden som kommer att visa om Försäkringskassans nya beslut är korrekta.
- Domslut kan komma under första halvåret, säger Tomas Sundberg.

skriven av Kajsa, juli 20, 2008
mvh Kajsa (www.theos-alternativa.net)
skriven av Jeanette, juli 09, 2008
skriven av Anders, juni 13, 2008
Funktionshindrade ska väl skylla sig själva för att de är i den situation de är i och nu ska de också ses som "fuskare" och samhällsutnyttjare.
Snart är vi tillbaks i ättestupans tid om vi fortsätter att ha Ceausescus Rumänien som förebild för dessa frågor.
Hade jag varit Tomas Sundberg eller handläggare på Försäkringskassan skulle jag skämmas över hanteringen.
Tomas. Visst ska bedömningen vara lika över hela landet men varför inte ge mer stöd till alla istället för att dra in stöd för vissa? Fundera över den du . . .
skriven av ollsson, maj 23, 2008
skriven av Jessi, april 26, 2008
skriven av P, februari 22, 2008
Assistansersättning vet jag på ett ungefär vad det är, men vad är det för fusk man vill åt? Ska inte assistente få ersättning för bio, mat o s v om man hittar på något?
Ursäkta min dumhet, men som sagt, hamnade här och tycker att det hela låter rysligt korkat, men intressant.
skriven av Förälder, februari 21, 2008
Det är bara att försöka tänka om, och istället försöka intala mitt barn att det aldrig kommer att få bli en självständig vuxen, pga "rättviseskäl" !!!??? Tväremot vad man hittills försökt lära sitt barn ! SUCK ! Hur många av dem som fattar dessa beslut har själva växt upp med stora flerfunktionshinder och vet vad det innebär ?????? Det undrar jag !!!!! Och när ska vi föräldrar, och våra barn, orka och kunna ta plats i regering och riksdag, och själva hjälpa alla myndigheter att fatta bättre beslut.....? Det kan man undra. man har ju inte så jättemycket tid över, när man har ett flefunktionshinder, eller ett barn med flerfunktionshinder. Leve Försäkringskassan ! Vilken underbar myndighet. Som gjord för att provocera. Lyckas ofta dessutom. Men vad är de mer bra på ? En gång sa en av FK advokater i en domstol till oss i pausen "ni måste förstå att detta är bara ett jobb för mig, och det är inte alls min personliga åsikt......" . Nä, just det. Det var väl det Hitlers soldater också sa......Men det hjälpte ju knappast judarna, det heller.....Sån tur är finns det ju ff människor med funktionshinder kvar som man kan ge sig på ! När/om pengarna tryter i samhället. Vi kan ju inte dra in på dem som har det bra. Hur skulle det se ut ?
skriven av Janne, februari 20, 2008
skriven av Susanne Barkvik, februari 18, 2008
När jag gör ADL bedömningar som leg.arbetsterapeut för personer i behov av assistans skulle det vara oetiskt och kränkande att plocka bort den "aktiviteten" i mina bedömningar. Ta ex. en person med en kognitiv funktionsnedsättning där ex."igångsättningsförmågan" är nedsatt och där personen ej själv kan påminna sig om att denne ska planera och organisera sina måltider. Den personen kan till och med glömma bort att äta fast smörgåsen ligger på bordet eller maten finns färdig att värma i micron. Med bra påminnelsehjälpmedel kan det fungera för vissa personer men man behöver isåfall göra bedömningar utifrån ett helhetsperspektiv. I mitt fall lutar jag mig mot ICF- och den rehabilieringsprocess som ger snabbare återhämtning genom rätt fokus, rätt redskap och rätt arbetssätt. (ICF står för International Classification of funktion,Disability and Health, översatt är det en ny modell och klassifikation som utgår frågn dagens syn på hälsa. En modell som skulle kunna fungera som gemensamt språk mellan olika myndigheter, sjukvård , kommuner och berörd person, så att vi lättare skulle fokusera på rätta insatser.
skriven av Bo Sundborg, februari 15, 2008
skriven av Lars Forsberg, februari 15, 2008
skriven av Helene, februari 14, 2008
skriven av Lars Brockman, februari 14, 2008
enskilde som behöver personlig assistans för att enligt lagens anda kunna nå ett
normaliserat liv och leverne så långt dennes funktionshinder medger.
För det är ju vad lagen syftar till i motsats till socialtjänstlagen, som säger att
man via den endast skall nå en skälig levnadsnivå, dvs ingen lyx etc. IOFS
kan man via SOL få Hemtjänst, men det är näst intill en kränkande behandling
fylld av minutpillerier och inskränkningar av vad man kan få hjälp med OCH inte
minst vad man har råd med i avgifter.
Vid flertalet biståndsprövningsmöten, så har det ofta - trots att de grundläggande
behoven är klarlagda och uppfyller normerna - fortsatt i dessa diskriminerande
minutpillerierna. När man istället borde ägna kapaciteten till att skapa ett utrymme
för utveckling av livet för den med funktionshinder. Kanske t.o.m bidra med uppslag
och inspiration till vad utrymmet skulle kunna fyllas med - utifrån de erfarenheter som
handläggarna borde ha kommit i kontakt med i sin yrkesroll.
När man läser artiklarna, så skulle man kunna tro, att FK och deras "experter"
inte lever i samma samhälle som oss. Förutom det faktum, att den som lever ett liv
hämmat av ett funktionshinder, som reducerats tack vare den personliga assistansen,
så finns det ju allvarliga ekonomiska fördelar för samhället.
Varje assistent som får jobb betyder ju att ett bidrag till arbetslös utan motprestation
förvandlas till ett bidrag =lön med skatteinkomster, ekonomisk frihet för den arbetande
mm, samt som sagt ett lyft i tillvaron för de arbetslösa såväl de som hämmas av sitt
funktionshinder.
Tycker det är dags att de olika intresseorganisationerna inom handikappvärlden sluter
sig samman och tager tag i olika myndigheter och dess handläggare som har denna
så negativa attityd och agerande.
Jag har flera gånger frågat handläggare om de kan se hur en funktionshindrad person
skulle kunna vara om de inte hade sitt hinder. Om de själva hade hindret hur de skulle
uppleva situationen och vilken hjälp de önskat det skulle finnas för dem. Hittills har ingen
givit ett rakt svar eller beskrivit en önskan. Undrar varför?
skriven av Lisbeth Candow, februari 14, 2008
Kanske är det en kosmisk mening med att just vi har fått gåvan att hjälpa en anhörig med fighten mot myndigheter. Se det som ett privilegium att du/ni är utvalda, det lättar lite och ger en aning råg i ryggen. Här kommer vi - de utvalda - se upp för fasen!!
skriven av lottax, februari 13, 2008
Min dotter fick först inte assistans beviljad förrän handläggaren förstod att hon har faktiskt har stora problem med att svälja ner maten (har knapp i magen där hon sondmatas 8 ggr/dygn). Jag fick till svar från handläggaren att barn brukar inte kunna äta själva, jag svarade henne med att såvitt jag kände till brukar väl de flesta barn i alla fall kunna svälja själva... Det känns ju lite "skönt" att min dotter sondmatas för då är väl förhoppningsvis inte hon hotad av detta interna memo just när det gäller måltiderna i alla fall. Däremot det interna memot från förra året om dubbelasssitansens inskränkning drabbas hon av då hon är en mycket aktiv ung tjej med många järn i elden och absolut inte vill ha mamma eller pappa med sig på sina aktiviteter. Men detta kommer ju att inskränka massor på hennes aktiva och självständiga liv. Och jag måste fråga _ var det inte meningen med assistansen att personen skulle bli självständig och kunna få en chans att leva som andra?? Jag undrar om inte Tomas Sundberg och många av hans medarbetare kanske glömt själva syftet?
Lotta
skriven av Ann-Christin Björk, februari 13, 2008
Själv har jag en vuxen flerfunktionshindrad son som sedan 3 år bor i egen lägenhet med assistans dygnet runt. När ska du,Tomas, börja försämra villkoren för honom? Han lever idag ett oerhört gott och innehållsrikt liv som jag som förälder aldrig skulle orka hålla på att fylla på samma sätt. Kan du tala om för mig när jag ska behöva gå ner i arbetstid för att igen behöva ta hand om mitt barn, idag 23 år? Var ska jag få igen den inkomst som jag kommer att förlora när jag måste gå ner i arbetstid? Likadant blir det för Anders pappa. Ska vi behöva montera ner våra liv som vi idag har byggt upp på att Anders har sin assistans? Menar du att vi fortfarande har ett föräldraansvar? Nu är ju reglerna för dubbelassistans redan genomförda men hur tänkte ni när ni gjorde försämringen? Är det meningen att jag som förälder ska åka med mitt vuxna på på fritidsaktiviter, bad, restaurang och träffa kompisar? Är det frigörelse för våra funktonshindrade barn?
Var finns handikapporganisationerna??
Nu måste alla berörda handikapporganisationer går samman och stoppa nedrustningen av assistansen. Era medlemmar kan inte leva med hotet om att assistansen ständigt ändras till det sämre och att man aldrig vet ner nedskärningarna drabbar mig själv. Det är en psykiskt press att leva med en hälp som vilken dag som helst kraftigt kan försämras eller till och med försvinna. Hjälpen måste våra funktionshindrade vänner ute i landet ändå få, bara från en annan plånbok. Eller är det meningen att vi ska gå tillbaka till tiden då dessa människor var hänvisade till allmosor och välvilja från andra människor. Var finns kampviljan för era medlemmars rättigheter? Eller är det så att det är en ointressant fråga för er? Kan det vara så att kampviljan är slut? Har samhällets långvariga bakåtsträvande slitit ut er? Då måste det verkligen uppmärksammas.
Försäkringskassan måste sluta med att skicka ut interna meddelanden om förändringar/försämringar utan att meddela omvärlden. Var finns media i detta? En stor statlig myndighet vill smygande och konsekvent försämra levnadsvillkoren för en stor del av Sveriges befolkning och ingen reagerar.
| < Föregående | Nästa > |
|---|

















är säger lagen att 5% av alla arbeten inom den statliga/kommunala ...
. Frågan är bara nu hur man kan använda denna undersökning i arbetet för att öka vidsyntheten hos arbetsgivarna och få den att inse att funktionsnedsättning faktiskt ÄR ...





Har lite tid från kommunen. Men det blir bara ett mål mat per dag.
jag sätter i halsen, tuggar sakta.