John blev lämnad ensam på gruppboendet

Idag bor John Dock i egen lägenhet med de assistenter han känner sedan tidigare. ”Nu är han sitt gamla jag igen”, säger mamma Helena Dock Ljungek.

När John Dock, 23, slutade gymnasiet såg hans föräldrar till att han fick plats på ett gruppboende. Föräldrarna hade själva, under Johns senare år i skolan, fungerat som assistenter ihop med andra.
– Vi tänkte att vi inte skulle binda oss som assistenter. Vi hade bestämt tidigt, att när John blir i lagom ålder och när det dyker upp lämpligt boende så ska han få chansen att flytta, säger Helena.
 
Fick plats i ett gruppboende
När det redan samma höst öppnade sig en möjlighet för John att flytta till ett gruppboende i Halmstad, tog John och föräldrarna chansen.
– John har inget språk, men han är fullt medveten om det som händer omkring honom. Vi tänkte att det kunde bli ett ensamt för honom i en egen lägenhet, och ett ensamt jobb för den som skulle jobba med honom.
Men det som föräldrarna hoppades skulle bli ett bra boende för John, visade sig snart vara högst olämpligt. John har allt sedan han som tvååring gick på habliteringens förskola varit van att ha något att göra, såväl förmiddagar som eftermid­dagar och kvällar.

Blev isolerad
Men på gruppboendet blev John isolerad. Då han krävde en stor del av personalens uppmärksamhet blev han oftast lämnad ensam på gruppboendet, med en eller två anställda, när de andra gav sig iväg på daglig verksamhet. Den dramatiska omställningen slog hårt mot John. Föräldrarna märkte snart att John inte mådde bra.
– Vi försökte driva frågan att han skulle få rätt till någon form av assistans även på gruppboendet, någon som kunde se till att han fick fritidsaktiviteter, men det gick inte. Har du valt gruppboende så är du låst till vad den personalen kan erbjuda, säger Helena Dock Ljungek.
Chefen på gruppboendet var inledningsvis mycket positiv, men ingenting hände.
– Det är vattentäta skott mellan de här sektionerna, tyvärr, säger Helena Dock Ljungek.
Efter närmare ett år på gruppboendet var John mycket illa däran.
– Han var djupt deprimerad. Vi åkte dit två tre gånger i veckan. När John skulle tillbaka till boendet efter att ha varit hemma på besök var det väldigt ångestladdat, han ville inte detta, säger Helena Dock Ljungek.

Egen bostad
Föräldrarna beslöt att söka efter en egen bostad åt John.
– Inom en månad fick vi ett svar, och John erbjöds en handikappanpassad lägenhet. En trea, med ett sovrum för honom och ett för de som skulle arbeta där.
Lägenheten var dessutom inom promenadavstånd från Johns dagliga verksamhet.
– Det kändes som en skänk från ovan. Lägenheten öppnade helt nya dörrar, säger Helena Dock Ljungek.
Familjen valde Frösunda som assistansanordnare, och snart var det förberett med personal och arbetsschema.
– Försäkringskassan var inte lika snabb. När vi äntligen fick beslutet, med antal timmar etcetera, hade vi redan assistenter som var redo att hoppa in.
John flyttade omgående in och assistenterna började jobba där.
– Det var som en ny värld för honom. Han kunde vara med och påverka hela sin livssituation. Är man van att få göra mycket på sin fritid, och sedan blir låst till ett gruppboende som inte har möjlighet eller vill aktivera de boende, så leder det lätt till en meningslös tillvaro, säger He­lena Dock Ljungek.

Hade sett fram emot det nya
John hade sett fram emot det nya, med assistenter som han kände sedan tidigare.
– I lägenheten blev han lugnare och mer harmonisk och han var snart tillbaka vid sitt gamla jag. Nu är vi så trygga med assistenterna, vi behöver inte känna den där oron längre, hör vi inget så vet vi att det är bra och vi behöver inte känna dåligt samvete, säger Helena Dock Ljungek.