Anna Odell: Personlig assistans hjälpte mig tillbaka

Almedalsveckan på Gotland är igång och båten till Visby slussar politiker, journalister och ivriga lobbyister som alla vill ta del av de många seminarier och mingel som utlovas.
Idag söndag startar Föräldrakraft med en intervju med Anna Odell som är i Almedalen med ett konstprojekt.

Den uppmärksammade konstnären Anna Odell ställer ut konstprojektet ”Okänd, kvinna 2009-349701”, där hon själv spelade psykiskt sjuk och självmordsbenägen på Liljeholmsbron i Stockholm 2009.

- Mitt mål var aldrig att engagera mig i en politisk debatt kring psykvården i Sverige. Men jag ville undersöka och visa på de maktstrukturer som finns inom den svenska psykvården. Om folk inte vet vad som pågår, kan man heller inte debattera det, säger Anna Odell.

Nu arbetar hon på ett nytt projekt, med inriktning på maktstrukturer. Men trots att hennes mål aldrig var att engagera sig i debatten kring unga och psykisk ohälsa, tycker hon att det finns mycket att diskutera och förändra.

- Jag vill däremot inte säga att den psykiatriska vården är skit. Jag var ju själv psykiskt sjuk och fick hjälp att ta mig ur det, säger Anna Odell.

Personlig assistent – en mentor ut i samhället

Hon berättar att hon hade tur när hon skulle ta sig ut i samhället igen. Hon blev gravid i samband med tillfrisknandet och fick beviljat 60 timmars assistans i veckan.

- Jag fick själv välja vem eller vilka som skulle arbeta som min assistent. Människor som har varit ifrån samhället under en tid behöver någon som kan hjälpa dem tillbaka och ge dem stöd. Därför tror jag att det är viktigt att man får någon som har liknande intressen och kan slussa in en i samhället, så att man kan bli en lönsam medborgare igen. Det är ju det enda politikerna verkar bry sig om, att det blir lönsamt. Men det måste nog kosta lite mer i början, för att snabbt få ordning på problemen, säger Anna Odell.

Dessutom skulle hon vilja att den psykiatriska vården blev bättre på att fånga upp ungdomar i tid, innan de är i behov av akut hjälp.

- Det är ju inte heller lönsamt att vänta tills människor behöver akut psykiatrisk vård. Många gånger räcker det inte för ungdomar att berätta att deras liv är i spillror, man får först riktig hjälp när man är så dålig att man måste tvångsomhändertas. Det är absurt att det inte finns något bra mellanting. Om fler unga bara fick rätt och lättare vård i tid, är jag säker på att man skulle kunna undvika dyr vård, säger Anna Odell.

Eftersom hon själv upplevt svårigheterna med att fastna i psykisk ohälsa som ung, har hon många tankar kring hur man ska göra för att ta sig ur det.

- Det viktigaste är nog ändå att man ger sig själv tid att hitta sig själv. Och att omgivningen ger en stöd och hjälp till det. Om man varit psykiskt dålig i flera år under sin ungdom, har man inte haft tid att ta reda på vem man är. Att ha personer i sin omgivning som hjälper en att hitta motivation och intressen är jätteviktigt. Man behöver hitta en mening med livet som gör att det är enklare att klara av allt det som är svårt och tungt, säger Anna Odell.