Planer på slopad aktivitetsersättning möter motstånd

Ska aktivitetsersättningen avskaffas?
Frågan är het sedan socialförsäkringsminister Ulf Kristersson nyligen aviserade att en proposition om detta är på gång.

Tanken är att unga vuxna med funktionsnedsättningar ska få mer aktiv hjälp att ta sig in på arbetsmarknaden, istället för att "låsas in" i ett beroende av aktivitetsersättning.

Förslagen härrör från utredningen "Brist på brådska" som las fram för två år sedan.

Troligen finns en majoritet i riksdagen för slopad aktivitetsersättning, eftersom förslaget får tummen upp även av Miljöpartiet.
Men frågan är mycket kontroversiell och många motsätter sig ett slopande.

Regeringen har prioriterat upp frågan om jobb till personer med funktionsnedsättningar.
I fokus står den stora gruppen unga vuxna med aktivitetsersättning. Gruppen har växt mycket snabbt, även om den minskat något den allra senaste tiden på grund av tuffare omprövningar hos Försäkringskassan.

- Vi har haft en enorm ökning av antalet unga med aktivitetsersättning. Reformen var tänkt för en mycket mindre grupp, sa Adriana Lender (bilden ovan) vid ett seminarium anordnat av socialdepartementet i slutet av mars.

Det var Adriana Lender som skrev utredningen Brist på brådska. Idag är hon generaldirektör för Försäkringskassan - och anser att slutsatserna i utredningen fortfarande är aktuella.

I korthet handlar det om att aktivitetsersättningen ska avskaffas. Ungdomarna mellan 20 och 30 år ska istället få en mycket mer aktiv hjälp av Arbetsförmedlingen att ordna jobb. En helt ny sjukersättning ska ges till de unga som har allvarliga funktionsnedsättningar och inte förväntas ha någon arbetsförmåga. Den nya sjukersättningen ska vara för heltid och ska inte omprövas.

- Det är fortfarande bråttom om vi vill undvika ytterligare tragedier och stora kostnader, säger Adriana Lender.

Vad tycker då politiker, handikapporganisationer, fackförbund och arbetsgivare om förslaget att avskaffa aktivitetsersättningen?
Många motsätter sig helt förslaget och tycker att utredningen är bristfällig. Inte minst bland handikapporganisationer är motståndet starkt. Där befarar man att ett avskaffande innebär ytterligare försämringar.

Gör saker i rätt ordning, uppmanar Ingrid Burman (bilden ovan), ordförande för Handikappförbunden.

- Först måste det finnas en arbetsmarknad som kan fånga upp de unga som idag "förtidspensioneras". Det går inte att slopa aktivitetsersättningen utan att ersätta den med något annat. Det brister både i övergången från skolan och i arbetsförmedlingens möjligheter att hjälpa till jobb. Aktiva insatser kräver resurser och en aktivare roll från Försäkringskassan. Fortfarande är exempelvis möjligheterna att studera begränsade för dem som har aktivitetsersättning. Studier borde vara ett självklart alternativ att stötta unga människor med, säger Ingrid Burman.

Unga RBU-are:s ordförande Johan Steirud (bilden ovan) motsätter sig också slopad ersättning, men vill förändra den:

- Gör om aktivitetsersättningen till att aktivt få bidragsgivaren att aktivera sig till att börja simma i badhuset eller träna på gym. Tryck upp informationsmaterial och visa på möjligheterna som ligger i aktivitetsersättningen. Möjligheterna är många, men försäkringskassan är dålig på att informera om dem på ett bra sätt, säger Johan Steirud.

Hela försörjningssituationen för vuxna med utvecklingsstörning måste utredas, anser Anna-Lena Krook, ordförande för Riksförbundet FUB:
- Behovet av en radikal reform är överhängande. Inte förrän dessa personer har uppnått samma ekonomiska levnadsstandard som övriga i samhället redan har, kan vi acceptera försämringar, säger hon.

Även Riksförbundet Attention och dess ordförande Ann-Kristin Sandberg är kritisk:
- Aktivitetsersättningen behöver vara kvar, säger hon.

Andra tunga organisationer, som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, är mer positivt till stoppad aktivitetsersättning.
- Det är en god tanke att aktivt stödja unga till arbetsmarknaden, men man måste se till att de unga får långsiktigt stöd och ersättning som de kan leva på, säger Anders Knape (bilden ovan), ordförande för SKL.

- De flesta av dessa unga har aldrig arbetat och hamnar med dagens regelverk på en mycket låg ersättning om de skulle erbjudas aktiva insatser från Arbetsförmedlingen. De bör få en högre ersättning. Säkerligen kommer förslag på detta i särpropositionen och det är sammantaget bra att aktiva insatser sätts in, säger Anders Knape.

Flera fackliga organisationer är däremot mycket kritiska till tanken att ta bort aktivitetsersättningen.

TCO har en direkt negativ syn och anser att aktivitetsersättningen ska vara kvar.

- Det underlag som utredningen presenterar är alltför bristfälligt. I många viktiga avseenden saknas en underbyggd analys för ett välgrundat beslut, säger TCO-ordföranden Sture Nordh (bilden ovan).

- De brister som funnits med aktivitetsersättning beror inte i första hand på ersättningsformen, utan handlar om att vare sig Försäkringskassan eller andra aktörer hunnit med sina arbetsuppgifter. Att Arbetsförmedlingen får ett ökat ansvar för denna grupp motsäger inte att aktivitetsersättningen kvarstår. Om aktivitetsersättningen avskaffas bör det ske när ett nytt heltäckande system införs.
- Förslagen löser inte problemen och ger inte den aktuella gruppen bättre möjlighet att komma i arbete, säger Sture Nordh.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin efterlyser en översyn av arbetsmarknadspolitiken, men också bättre anpassningar i både arbetsliv och utbildningssystem.
- Ge Arbetsförmedlingen uppdrag att möta de behov som funktionsnedsatta har, säger Lundby-Wedin.
- Dessa insatser kan bestå i traditionell arbetsmarknadsutbildning eller starta eget- bidrag. Individuella behovsprövade åtgärder av hög kvalitet kan kompensera för nedsättningen i arbetsförmåga.

Kommunalarbetareförbundets ordförande Annelie Nordström säger att "en anställning även om den sker med statliga subventioner är bättre än aktivitetsersättning".
- Varje individ har rätt att känna sig behövd och utifrån sin egen förmåga utföra arbetsuppgifter som känns meningsfulla, säger Annelie Nordström.

Bland politikerna tycks allianspartierna ha en positiv syn på att ta ta bort aktivitetsersättningen.

Folkpartiets Maria Lundqvist-Brömster bekräftar att regeringen planerar "reformer för att unga ska få jobb istället för aktivitetsersättning".
- Det finns mycket att göra för att personer med funktionsnedsättning ska få en ekonomi som inte sviktar, säger Lundqvist-Brömster.

Avskaffad ersättning stöds även av Miljöpartiet.
- Aktivitetsersättningen ska bort, säger Agneta Luttropp (bilden ovan), talesperson för Miljöpartiet.

- Det blir lätt en fälla eller återvändsgränd som många inte kommer ur. De får sin aktivitetsersättning som unga och riskerar att bli kvar som ”pensionärer” tills de får ålderpension. För Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan det vara ett sätt att bli av med personer som är svåra att hitta jobb till. Då sker heller ingen kunskapsutveckling inom området, säger Luttropp.

Vänsterpartiets Lars Ohly håller med om att alltför många hänvisas till aktivitetsersättning.
- Det är ett problem som måste lösas. Men när regeringen flaggar för förändringar blir jag orolig. Tidigare när regeringen har försökt minska antalet personer med sjukpenning och sjukersättning har de gjort det genom benhårda regler som knuffar ut människor i fattigdom. Lösningarna måste istället handla om en bättre arbetsmarknad och mer flexibla stödformer. Aktivitetsersättningen får inte begränsas innan tillräckligt bra alternativ finns på plats, säger Lars Ohly.

I skrivandets stund har vi inte fått svar från Socialdemokraterna.

Ungdomsförbundet SSU:s ordförande Jytte Guteland säger dock så här:
- Vi håller med om att man snabbare måste fånga upp de ungdomar som på grund av funktionsnedsättning inte kan komma ut på arbetsmarknaden. Förslaget att Arbetsförmedlingen måste ta ett större ansvar för denna grupp är också bra.

- Däremot kan SSU inte stödja förslaget att avskaffa aktivitetsersättningen och begränsa den grupp som får stöd, utan att ha ett bra nytt alternativ, säger Jytte Guteland.

- Utredningen vill bara ge sjukersättning och den ska gå till de som aldrig bedöms kunna arbeta. En sådan förändring skulle bygga på att man med viss säkerhet redan i sena tonåren kan uttala sig vem som kommer att vara arbetsför och vem som aldrig kommer att bli det. Det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt speciellt när det gäller till exempel ADHD och Aspergers syndrom.

- Arbetsförmåga beror dessutom i allra högsta grad på hur arbetsplatserna ser ut. När arbetsplatserna blir mer tillgängliga ökar också arbetsförmågan, säger Jytte Guteland.